corneliaaxelsson

Nu ni, mina vackra i Hurghada, är jag snart tillbaka! (:


Jag saknar er så jag dööööör. <3 <3 <3 Känner mig lite dramatisk idag. Men inget jämfört med mina gäster...

Kommer ni ihåg hur jag skrev i början på veckan att jag var lite orolig för att vissa i gruppen kändes hemskt svårflörtade? Jag blev ju varnad av Veronica för att jag skulle få ett par äldre damer med hyfsat kort stubin... Men så har det ändå visat sig att vi har haft en himla mysig vecka, mycket skratt och fina ord, och så avslutas det med ett "hejdå-möte" ikväll, och jag lovar, jag är fortfarande i chock. Jag håller ett liten improviserat tacktal till mina 18 gäster och halvvägs igenom inser jag att 4 av tanterna sitter och gråter (!?) w t f . Ja, svårflörtade, my ass. När ska man lära sig att sluta döma efter första intryck? De stämmer ju för i h-e aldrig.



Det har faktiskt varit en rätt så krävande vecka, trots att den har varit bra. Det är ju som såhär, att väljer man att jobba för Solresor, har man en medelålder på gästerna som ligger runt 60, och många är mycket äldre än så. Och det är alltid någon/några i gruppen som kör sitt eget race, vet bäst, kan allt och är helt orädda för att halta ut på stan på egen hand (och lämna mig och Youssef med magsår). Det finns också alltid någon som tenderar att plötsligt försvinna spårlöst i ett tempel smockfullt med folk, gärna innan vi hunnit bestämma mötesplats och tid. Helst av allt väljer de här pigga 80-åringarna att strosa iväg sjävla i  Karnaktemplen. 25 hektar pelare, pyloner, kapell och sidorum. Fantastiskt. 



Det är så många gånger vi har fått planera en strategi i förväg för dagen...

Jag; "Okej Youssef, vi gör så här. Jag ansvarar för att hålla ihop gruppen i övrigt om du punktmarkerar de som tenderar att vandra iväg."
Youssef; "Men då ser du till att alla som vill får ett toalettmynt innan vi går tillbaka till båtarna"
Jag; "Absolut. Och sen går du längst fram och jag längst bak i gruppen när vi går ut så att inte vi tappar bort någon i bazarerna."
Youssef; *suck* "Mashi.." (Okej på arabiska) "Och just det..."
Jag; "Vad? Har vi glömt något?"
Youssef; "Vi ber chauffören att släppa av oss i stan och skickar iväg gästerna till båten, så att vi kan köpa knäckebröd till Margareta (glutenallergisk) och pistagenötter till Siv (går på LCHF-diet)"
Jag; *SUCK* "Mashi.."

... och andå har detta inte alltid räckt utan det har trots våra ansträngningar, slutat med att jag har fått skicka in en svärande Youssef bland hoperna av turistgrupper för att leta reda på de två som fortfarande saknas oss, 15 minuter efter avtalad tid.

Men trots att vi ett flertal gånger denna vecka varit helt säkra på att vi skulle behöva skicka tillbaka färre gäster till Hurghada än vi fick hit, så har det varit en helt underbar vecka om man ser till helheten. Vi har haft supermysiga gäster som uppskattat vårt jobb, klappat på kinden, kramat och uppmuntrat. Vi har haft väldigt trevligt tillsammans och upplevt och gjort ofantligt mycket. Och jag kommer att sakna dem.

Hur var det nu då? Just det, VÄRLDENS BÄSTA JOBB hade man ja. :)

<3